Har just avslutat ett rätt roligt och intressant samtal. Med mitt andra hemland, det underbara, knasiga och heltokiga Kina.

Efter att ha toppat upp mitt Skype-konto med lite kronor och ören för att kunna ringa till en vanlig telefon knappade jag in det evighetslånga numret och väntade på svar. Jag påmindes om det fantastiska i kinesisk mobiltelefoni - vad man än har för leverantör så möts man alltid av en trevlig liten, ofta kinesisk, trudelutt medans man väntar på att mottagaren ska svara. Lite mysigt.

Första försöket gick väl sådär, dålig mottagning gjorde att varken jag eller Tony, som jag skulle prata med, förstod vad den andra försökte få fram.

Tjugo minuter senare framgick det att han var vid den kinesiska muren - ganska bra anledning till dålig mottagning kan man tycka! När vi rett ut vem som var vem och vad jag ringde om visade det sig att han var guide, och också anledningen till att jag fått praktikplatsen eftersom han kände Nancy, som jobbar på företaget jag åker genom. Kontakter är A & O i Kina, ännu mer än här. Han berättade lite om företaget. Det är ett mindre företag som jobbar med att ta emot utländska resenärer till Kina och hjälpa dem med transport, boende och måltider under vistelsen. Kontoret, sa han, ligger i centrala Beijing i ett "business district", låter mycket bra! Han sa också att jag kommer att få svara på mail från västerländska resenärer bl.a.

Tonys engelska var väldigt bra (för en kines), vilket var skönt. Att försöka kommunicera med en kines som har dålig engelska över telefon är nämligen inte det lättaste. Han sa att hans chef var väldigt positiv till att jag skulle komma, och de såg fram emot att träffa mig. Sedan frågade han lite om Sverige. Hans kusin hade bott i Norge och besökt Stockholm, "a very beautiful city". Yes yes, sa jag. "And very nice people. Very humble". Yes yes! "And blue eyes. And blonde". Yes yes, instämde jag igen. "Are you blonde?" "No, I'm afraid not". Kan ha riskerat min praktikplats där, men förhoppningsvis kan de acceptera mig ändå ;). 

När vi sedan avslutat samtalet och skulle säga hej då, sa jag "bye bye" och han svarar med ett försiktigt "hej då" på svenska! Yes yes, hejdå, svarade jag. Då blev han riktigt glad och avslutade med "hej då, hej då, hej då, hej då!".  Det är anledningen till att jag älskar kineser, haha. Roliga är de!

Är så taggad nu, kan dessa fyra månader gå lite fortare eller?!