Igår morse rullade tåget in i Beijing igen efter en jättehärlig och rolig helg i Xian. Sedan var det bara raka vägen till jobbet, lite lagom trött. Därav inget blogginlägg igår - men tar igen det med två idag istället!

 

Vi börjar med Xian, då. I lördags morse kom vi, jag och Lucero alltså, fram och blev mötta av vår egna chaufför som min praktikplats ordnat. Han var inte den snackiga typen direkt, men han tog oss i alla fall till vårt hostel utan problem. Väl där checkade vi in och så kom Anja vilket så klart följdes av kramkalas! Vi har inte setts sedan jag hälsade på henne i Tyskland för ett och ett halvt år sedan, så det var ett kärt återseende. Men trots att vi ses så sällan är det som att vi aldrig varit ifrån varandra, vi tar bara vid där vi slutade sist. Det är äkta vänskap det! Finns för övrigt en väldigt fascinerande historia bakom vår vänskap som får en att tro att det nästan var ödet att vi skulle bli vänner. Anja är ju från Tyskland, precis som min mormor och morfar. Och sist vi var i Kina visade det sig att Anjas mormor och min mormor kände varandra när de båda bodde i Berlin på 1930-talet. Anjas mormor har sedan hållt kontakten med min mormors tvillingsyster och det var så de kom fram till att de båda hade yngre släktingar i Kina. Det satt till och med en bild på mig, Anja och Sandra på hennes mormors kylskåp. En liten sidohistoria, men en fascinerande sådan om ni frågar mig!

 

Hur som helst, efter lite frukost och kaffe åkte vi till Terrakotta-armen, Xians stora dragplåster och anledningen till att staden har så pass många besökare. Det var häftigt att ha sett, men var egentligen inte så speciellt i sig. Det ser ut som på bilderna, liksom.