Vardag igen

Forst och framst ska jag val be om ursakt for dalig uppdatering har, ska battra mig :).

Nu har vi jobbat har pa Angels United Kindergarten i tre dagar och borjar sa smatt komma in i vardagen igen. Det ar tungt att komma upp pa morgonen fortfarande, men det gar battre och battre.

Skolan da. Det var ju sjalvklart inte den dar superbra montessori-skolan, utan en helt vanlig kinesisk kindergarten med nastan samma namn. Det var ju for bra for att vara sant... Vet inte an om jag tycker om skolan eller inte. Forsta intrycket var sadar namligen:
- Min assistent, som ar en kinesisk engelskalarare, ar valdigt hard mot barnen. Det ar mycket skallande och pressande som gor det hela till en samre arbetsmiljo och ar nagot som har en ratt negativ inverkan pa mig. Det ar jobbigt att se barnen bli behandlade sa. Grejen ar att det ar helt normalt har, skulle man papeka det for Candy, som hon heter, sa skulle hon nog inte alls se sig sjalv sa. En dalig sida av Kina, helt klart.
- Vi har mycket dotid nar vi bara sitter i klassrummet och tittar pa, vilket ar sadar. Lar dock bli battre nar man lar sig rutinerna mer och lar kanna barnen ordentligt.
- Vi har fatt stampelkort sa att de kan kontrollera att vi inte gar en minut for tidigt. Vi maste vara kvar tills kvart i fem, aven om det inte ar nagra barn kvar, vilket ar sa typiskt kinesiskt. De alskar regler, oavsett hur ologiska de ar.

Sedan har vi problemet med lunchrasterna. De ar pa tre timmar, och skolan vill att vi ska vara kvar pa skolan under den tiden. Barnen sover och vi har inget arbete att gora, vi far bara inte ga. Trots att vi bor bara fem minuter har ifran. Sa sjukt dumt! De senaste dagarna har vi dock gatt anda, och imorgon kommer Tony, var kontaktperson, hit och pratar med rektorn och ser om de inte kan andra pa det. Man behover den dar pausen emellan, och dessutom blir man inte sa matt pa lunchen har sa man behover nagot mer att ata.

Okej, slutgnallt. Jag behovde bara fa ur mig det!

Idag har jag dock haft en okej dag. Barnen ar sota och borjar oppna upp sig mer, sa det blir nog battre snart hoppas jag.

Annars sa har vi borjat bo in oss ratt bra i lagenheten. Koket ar riktigt najs, och varje kvall lagar jag och Sandra mat tillsammans dar. Den mysigaste stunden pa dagen! Vi provar och experimenterar ganska mycket, eftersom vi varken har ugn eller ingredienser man ar van vid. Men det blir faktiskt riktigt gott!

I mandags var vi och spelade handboll. Japp, ni laste ratt. Sandra, som har spelat handboll lange hemma i sverige, hittade ett lag med europeer som tranar tillsammans. Det ar blandat med de som har spelat en del och de som ar nyborjare - vilket ar skont for mig som inte ahr spelat alls sedan min korta handbollskarriar for sisadar 10 ar sedan...

Jag forsokte hitta en kor har ocksa, men det visade sig att man maste betala 500 kronor for att vara med, och dessutom sjunger de klassiskt, sa jag vettefan hur intressant det kanns!

Vi ska forsoka hitta nagon slags matlagningskurs ocksa, for att aktivera oss lite.

Blir nor bra det har, till slut. :)


Kommentarer
mamma

Hej, tycker du är duktig på att uppdatera, fantastiskt för oss att veta vad som händer. Vilken jobbig situation för er med ett så annorlunda sätt att bemöta barnen. Men du kommer att fixa den här tiden med din positiva inställning. Jaha ,handboll, du hade ju en kort karriär i Gustavsberg för ett antal år sedan, jättekul att ni hittat ett lag. Lycka till med jobb, handboll och matlagningen....saknar dej jättemycket. Kram kram

2010-03-03 @ 18:46:07


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sofie Goes China

Mina kinesiska äventyr

RSS 2.0