Resan borjade fran vart underbara hostel i Aonang och sjalvklart var bussen 30 minuter forsenad. Inga problem tankte vi, vi kommer alltid fram for eller senare. Efter 30 miniters fard i en buss, som snarare var en karra kom vi fram till hallplatsen dar vi skulle byta till en buss mot Bangkok. Lite forsenad kom ocksa denna buss slutligen. Bussen var dock inte tillrickligt bra standard for VIP-buss sa efter nagra timmar fick vibyta buss igen. Val framme i Bangkok, efter en 12h skumpig aktur tag vi taxi och hamnade i fel omrade. Somnade pa ett cafe, tog taxi igen och kom ratt. Efter lite shopping och en sista thai-ratt tag vi taxi- och fastnade i rusningstrafiken- innan vi kom fram till flygplatsen dar allt flot pa bra.

Det har var dock den oproblematiska delen av vart resan de, sen kom vi till Kina..

Nar vi ankom till Kina blev vi pahoppade direkt av alla dessas jobbiga taxichauforer. Spelar ingenroll tankte vi- vi ska ju ta flygbussen. Men nej, av nagon anledning gick inte flygbussen som alltid gar mellan Foshan- Guangzhou just denna dag och vi var tvugna att ta taxi. Nagra timmar senare somnade vi i Foshan helt ovetande om  att morgondagen skulle bli varre.

Idg, dagen D, kan sammanfattas som en SKITDAG. Vaknade efter en kort somn och drog ivag till tagstationen. Bilko igen, konstig taxi chaffis och varldens langsta ko i nastan 2 h for att kopa biljetter. MEN det fanns bara staplatser kvar sa vi var tvugna att boka biljetter for dagen efter. Glada for att fatt tag i biljetter, rymnde vi fran Kina- in pa Starbucks. Nagra timmar senare tog vi tunnelbana- fullpackade med packning- mellan Guangzhous tagstationer. Sjalvklart gick det andra taget inte fren den tagstationen vi redan var pa!

Val framme vi nasta tagstation gick det bara utfor- "vi maste ju hitta nagon stans att bo". Anja, som var kvar i Foshan och packade det sista, hittade ett hostel som skulle ligga nara tagstationen. Perfekt! Vi fick adressen i pinyin(kinesiska skrivet med bokstaver) och gick for att hitta en taxi. Vandrarhemmet skulle ligga pa gangavstand men eftersom vi inte visste vart vi skulle ga sa kandes det som en bra ide att ta en taxi.

Oj, sa fel det var!

Vi hamnade namligen hos en taxichaffor som kan kvala in till tavlingen "Kinas dummaste taxichaffis" och ha en stor chans till medaljplats. Efter bara nagra minuter i taxin sag vi namligen en skylt med ratt namn, men han havdade envist att det var en bit till. Vi fortsatte aka och forstod efter ett tag att vi akt alldeles for langt, nagot som vi forsoker beratta for chafforen pa var knaggliga kinesiska. "Huanshi zhong lu" ska vi till! "Huanshi dong lu" upprepade han, irriterad over att vi inte litade pa honom. Han hade alltsa tagit oss till den ostra delen av gatan istallet for mitten. Efter ett tag vander han men han verkar fortfarande inte fatta vart vi ska, sa vi ber honom stanna och hoppar ut, helt enkelt. Vi borjar ga darifran men da blir det fart pa gubben och han kommer och hugger tag i vaskorna och vill ha pengar. Det vagrar vi dock, inte betalar vi for att ha hamnat pa fel stalle! Vi star och skaller pa varandra ett tag - han pa kinesiska, vi pa engelska - innan han ger upp.

Nu sitter vi pa ett internetcafe som lyckligtvis lag precis dar vi blev avslappta. Strax ska vi ge oss ut igen och forsoka hitta nagonstans att bo...

Ibland blir man bara sa himla trott pa Kina...