Ah, har haft en sa bra dag idag! Vilket jag kanske inte "borde" ha haft med tanke pa allt strul med placering, men jag forsoker att inte tanka pa det och njuta av den sista tiden har.

For visst ar det typiskt, hur mycket jag an har langtat tills dagen jag far lamna Taixing sa kan jag inte lata bli att tycka att det ar lite sorgligt ocksa.

Jag kommer inte sakna att bo med en omogen engelsman, jag kommer inte sakna mitt kalla rum, jag kommer inte sakna att bara ha 10 minuters duschtid innan varmvattnet tar slut, jag kommer inte sakna att ga upp halv sju varje morgon, jag kommer inte att sakna alla turer fram och tillbaka till RT-Mart, jag kommer inte att sakna att vakna klockan 6 pa en sondagsmorgon av fyrverkerier och jag kommer inte sakna bristen pa nagot att gora i den har staden.

Men.

Jag kommer sakna mitt jobb! Faktiskt, och det trodde jag nog inte att jag skulle saga innan jag kom hit. Jag har aldrig kannt mig sa bekvam med barn men dessa fina ungar har fatt mig att tina upp och inse det fantastiska med barn. Och idag blev det sa tydligt, for jag fick sa mycket karlek fran dem! Det ar ju fantastiskt hur de kan umgas med en i 5 minuter och sedan ar man deras nya favoritperson pa jorden, typ. Idag gick jag till en av paralellklasserna till min klass for att ta kort med dem(det ar nagon ide de har, jag ska ta individuella kort med alla barn - och de ar flera hundra!). Jag kommer in, de skiner upp, sager "Hiiii Sofie!" foljt av "I love you Sofie". Sedan borjar fotograferingen, och efter varje kort far jag en puss pa kinden, haha! Sa himla gulligt! Sedan nar jag gar sager allihopa i kor "I LOVE YOU!" Man dor!

Fast ingen klass kan ju sla min klass, underbara 大一! (betyder "Big one" alltsa klass 1 av de aldsta eleverna)!


De ar varldens finaste helt enkelt. Jag vet att jag tjatar men jag har insett nu hur mycket jag kommer sakna dem! Det ar sa roligt att se hur deras engelska har utvecklats sedan jag kom, de kan jattemycket nu och man kan till och med ha sma konversationer med dom. Har ar nagra exempel pa hur det kan lata, fran nar jag pratade med Roy(en harlig men busig liten kille!) idag:

Sofie:"What's that?"[pekar pa tartan vi at idag]
Roy: "Cake!"
S: "Do you like cake?"
R: "Yes!"
S: "Do you want to eat it?"
R: "Yes!" [ser valdigt exalterad ut och mimar hur han ater den]
S: "But you can't eat it"[de hade redan atit]
R: Buhu... [latsas grata]
S: "Are you sad now?"
R: "Yes, i'm sad"

R: ''Nose is long"[pekar pa min nasa]
S: ''That's not nice!''
R: ''Nose is long! haha''
S: ''Now I'm angry!''[ser latsasarg ut]
R: "Nose is long!"
S: "I'm very angry now"
R: "Ok, nose is short!" [springer ivag och fnissar]

Det ar sa sott sa man inte ens bryr sig om att bli forolampad, haha!


Roy!

En sak ar saker - jag kommer aldrig glomma de har barnen!


Amy, supersmart och jattesot liten tjej <3