Hur ofta klagas det inte i Sverige, i tidningar, tv och mellan vanner och bekanta, om hur dalig den svenska forskolan ar? Det ar for stora barngrupper, outbildade larare etc, etc,

Lat mig satta detta i lite perspektiv.

Jag jobbar pa en av de basta forskolorna i hela Jiangsu-provinsen.

- Barngrupperna ar pa ca 30-35 elever med tva larare plus en assistent till varje klass. Ratta mig om jag har fel har men det ar val ratt mycket mer an i Sverige?

- De har en jattefin skolgard men far inte njuta av den sa mycket. Min klass ar uppe pa ett tak, dar vi har en liten ruta dar barnen kan leka. Gud forbjude att de skulle fa springa runt eller leka med barn fran andra klasser!

- Fri lek finns inte over huvudtaget. Allt ar styrt. Visst kan det finnas saker att valja pa ibland, men de far aldrig bara vara kreativa och leka vad de vill - nagot som ju sma barn i den har aldern(2-5) ar sa bra pa om de bara far chansen! Minns min egen barndom, dar jag och min syster kunde forsvinna helt in i vara sma varldar dar bara fantasin satte granserna. Det gor mig faktiskt ont att se hur dessa sma fina manniskor blir berovade pa sin fantasi och kreativitet - i ett land dar ingen far tanka annorlunda och alla ska sta pa raka led...

- Beter man sig inte perfekt da far man veta det! Har varit med om barn som blivit utlasta, utslangda, utslapade, orfilade, eller bara rejalt utskallda infor hela klassen. Och da ar de inte ens speciellt busiga. De ar som barn ar mest, leker och skojar med varandra...

- Det ar harda krav redan fran borjan. Mina 5-aringar har 2-3 lektioner om dagen. En av dom ar med mig, och dar ar det bara meningen att de ska ha roligt. Sedan har de t.ex. matte, eller sa far de lara sig om kinesiska klader och grejer. Laxor far de ocksa. Over helgen hade de en mattelaxa som sedan gicks igenom i klassen. De som gjort bra ifran sig appladerades, och de som inte fick sa bra blev saklart ledsna och flera borjade grata. Forstar ni vad det gor for ett barn att ens sjalvfortroende ramnas sa tidigt? I den aldern borde allt handla om att uppmuntra barnen!

- En gang i veckan har de en ceremoni ute pa skolgarden da de hissar flaggan. Rektorn talar, flaggan hissas och barnen sjunger nationalsangen och marscherar. Tidigt tidigt ska de lara sig att hylla Kina och ja, det kan bara beskrivas som hjarntvatt.


Eftersom jag ar med samma klass hela dagarna sa far jag aven se hur det gar till nar inte jag undervisar. En ganska unik inblick, som har fatt mig att verkligen uppskatta min barndom. Fantastiska foraldrar som alltid uppmuntrat mig och mina syskon och ett fantastiskt bra dagis dar vi barn fick utvecklas till egna individer. Det positiva lyftes fram istallet for det negativa, vi fick leka och anvanda var fantasi och darmed utveckla en kreativitet. Sa mycket av ens personlighet skapas i barndomen, och inte minst var sjalvkansla och vart sjalvfortroende. Om lararna hackar pa en elev redan nu, hur kommer det da ga sedan? Blir det har barnet kuvat eller blir det bara varre da detta ar vad som "forvantas"? Hur som helst sa har det knappast en positiv inverkan, annat an att fa alla att ga i dessa raka led och inte sticka ut, inte tanka annorlunda, inte ifragasatta.

Vissa kanske inte tar sa stor skada. De som gor det som forvantas och inte blir utskallda var och varannan dag. De berovas pa sin fantasi, sakta men sakert, men de kanske iallafall har en tilltro till sig sjalva. Men hur gar det for dem som sticker ut? De som kanske har koncentrationssvarigheter, ADHD(nagot som f.o. "inte finns" har), eller bara inte har utvecklat samma lashuvud som sina klasskamrater? De som blir utslangda, utskamda, som aldrig kan gora ratt? Det ar dem som kommer ga genom livet och inte tro pa sig sjalva, och det gor ont att sitta och se pa.

Nu kanske det later som om det har ar varldens hemskaste stalle, men det ar det inte. Barnen ar oftast glada, lararna visar inte bara irritation och ilska utan aven karlek. MEN de kunde ha fatt sa mycket mer, vara sa mycket mer. De kunde ha fatt vara de harliga individer de ar istallet for att stopas i samma form.

Och tro mig, det har ar inte bara en teori. Jag undervisade ju arskurs 7 forsta manaden och jamfort med svenska 13-aringar sa har de inte alls samma kreativa sidor kvar. Det ar faktiskt lite sorgligt att se.

Nu menar jag inte att man inte ska krava forbattringar i den svenska forskolan, for det finns det alltid utrymme for. Men vi maste ocksa UPPSKATTA den mycket mer an vi gor. Man tar sa mycket for givet, men tank pa hur det kunde vara och var glad att du lever i ett land dar individen raknas. Ett demokratiskt land dar kreativitet uppmuntras, dar din asikt spelar roll och dar du ar viktig. For det ar ingen sjalvklarhet for alla.


(Tro inte nu att jag inte trivs eller att jag andrat uppfattning om Kina - det ar ett fantastiskt land - men allt har tva sidor och nu har jag sett en sida av Kina som jag inte gillar. Det ar ett underbart land, men det faktum att det ar en diktatur gar inte att forneka...)