Tiden ar ju alltid en marklig sak. Ibland gar den fort, ibland gar den langsamt och ibland marker man inte ens att den har gatt. Det ar nagot som blir extra patagligt nar man gor nagot sant har -  lamnar allt det trygga bakom sig och ger sig pa en ny kultur och vardag.

Forsta veckan i Peking kandes som en evighet. Forsta manaden kandes som ett halvar. Vi gjorde saker hela tiden, larde oss saker, upptackte saker och larde kanna nya manniskor. Varje vecka kandes som en manad, fast pa ett bra satt. Alltsa, inte att det var sa trakigt att tiden gick langsamt, utan mer sa att vi gjorde sa mycket sa att det kandes som att det omojligt kunde rymmas i bara en vecka. For varje vecka som gick under manaden i Peking gick tiden dock lite snabbare. Man vanjer sig, skaffar rutiner.

Sedan var det dags att borja om igen! Forsta manaden i Taixing kandes ocksa lang. Kanske inte lika lang, eftersom man hunnit vanja sig en smula vid landet, men andock lang. Oktober gick snabbare, november tog slut fort och det av december som vi hittils har hunnit med har bara sprungit forbi.

Det ar fascinerande, det dar! Ju mer man vanjer sig, desto mer man gor, ju snabbare verkar det ga.



Insag haromdan att det bara ar en manad kvar i Taixing, vilket i sig fick mig att inse att jag varit har i 3,5 manader nu, och i Kina i 4,5. Det ar anda ganska lang tid! Sa jag tankte tillbaka pa tiden som gatt och fick lite dubbla kanslor. A ena sidan kanns det som om jag har varit i Kina jamt. Det ar ett land som ar otroligt latt att kanna sig hemma i och det kanns naturligt for mig att bo har. A andra sidan kan jag knappt forsta att nastan halva tiden redan har gatt, vart tog alla timmar och minuter vagen?

Och tiden lar fortsatta rusa fram, med allt roligt jag har inplanerat. Jul i Peking om en vacka(!!!), nyar i Shanghai, Thailand, 12 dagar i Peking, resa runt i Kina, ny placering med mina basta vanner har... Innan jag vet ordet av kommer jag sta dar pa Arlanda och krama om familjen och mitt aventyr har kommer vara slut.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det har. Men det ar intressant att reflektera over, eftersom tiden blir sa extremt pataglig har. Jag vet att jag ar har under en begransad tid och darfor blir utfyllnaden av den tiden pa nagot satt mer viktig, nagot jag tanker mer pa. Hur anvander jag tiden har for att fa ut det mesta mojliga av det?

Jag tror jag slutar har, innan jag flummar ut totalt.